Äntligen Måndag

Ensamhet

Jag levde länge med en känsla av sorg. Kände mig annorlunda och väldigt ensam. Spelade ingen roll hur många människor jag hade runt omkring mig. Det var ganska tabu att visa sig ledsen och sårbar så jag blev en känslomässig perfektionist. Mitt Ego gjorde allt för att leva upp till omgivningens förväntningar. Jag skulle vara glad, lycklig och tacksam. Lärde mig tidigt att stänga av eller förtränga mina känslor. Jag upplevde att ingen förstod och jag hade ingen att dela mina känslor med.

Ensamhet kan kännas smärtsamt, sorgligt och leda till psykisk ohälsa om du gör den till fiende eller när den är påtvingad. Paradoxen är att vald ensamhet är nödvändig för att du ska få en inre balans och kunna leva ett psykiskt hälsosamt liv. Lär dig njuta av ensamhet och se den som din bäste vän. Ensamheten låter dig förstå vad det är du behöver prioritera. Den berikar ditt liv. Ger möjlighet till eftertanke och egen tid. Du får en bättre förståelse för livet och det blir enklare att acceptera det.

Tänk om det är så att du behöver tycka om dig själv för att kunna älska någon annan. Tänk om det är så att det bästa sättet och vara lycklig med någon annan är att lära sig vara lycklig med sig själv.

Att reflektera, fundera och öva på under kommande veckor. Hur ofta känner du dig ensam? Trivs och mår du bra i ensamhet eller skapar den obehagliga känslor? Visa uppskattning och tacksamhet för alla dina relationer. Berätta hur mycket du älskar dem och vad dem betyder för dig.

Nästa inlägg handlar om mina tankar och funderingar på känslomässig perfektionism. 

Skaffa dig en underbar vecka😊